Tomas och Anna Klementsson drev fjällägenheten med några kor, en get och en häst. Tomas arbetade också med renskötsel några år framåt. Med tiden blev åtagandena på gården större och Tomas slutade med renskötsel och inriktade sig på att driva Storbacken.
Anna insåg att familjen kunde få inkomster genom att serva de fjällvandrare som ofta kom i grupper vandrande från bl.a. Fatmomakke. Under 1940 och 1950-talet, före charterturismens genombrott, var det mycket vanligt att man i t.ex. STFs regi fjäll vandrade. Grupperna kunde bitvis var stora, 20-30 personer och alla önskade mat och husrum.
Snart hade man ordnat möjligheter att förlägga dessa grupper. Anna bedrev Gästgiveri där hon kunde servera mat och härbärgera fjällvandrarna. Inkomsterna var goda och familjen kunde leva ett gott, men arbetskrävande liv.
Under 1950-talets andra hälft kom också grupper under påskarna för skidåkning och friluftsliv. Dövskolan i Örebro var flitigt återkommande och det var en stor fröjd att få lära känna dessa ungdomar som här kunde få leva ut och verkligen njuta av fjällens skönhet.
Storbacken blev med tiden välkänt och många potentater kom på besök.
Senvintern betydde många gäster som idkade vinterfiske. Flera av dem blev stamgäster och vänner till familjen.